Tankeskrift

Det förflutna förfäras och förtvinar nutiden tills det som var är synligt genom hålen i det som är men ej består. Men du ser inte genom spindelväven, eller hur? Det beror på designen. Vi rör oss långsamt vidare, men tvingas ljuga för vårt förflutna så fort det kommer på besök.

 

Spegeln är knäckt och skådespelet fortgår. Ingen vill medge hur situationen egentligen känns, ingen vill förklara varför det känns så konstigt, vad det är som inte fungerar. Alla delar i livet är inte som att dricka knäckebröd. Men det är tydligen så det måste vara.

 

Kampen har alltid funnits där, även om du inte förstått tidigare att det var du som var motståndaren. Det kan inte ha varit så förvirrande som du vill få det att verka, om det inte är så att det verkar så förvirrande för att du försöker förklara det. Reflektioner visar dig inte sanningen, den visar bara avbilder. Du har inte insett att insikt inte är ett permanent tillstånd, för då hade du kommit längre. Argumentet snurrar runt och krossar sig själv mot paradoxal text.

 

Ingenting går som planerat, trots att riktningen är den rätta. Håll koll på kompassnålen nu och tänk på att den inte går att lita på. Lycka till.