Tankeskrift

Förfallet går snabbare på varmare breddgrader. Inget som känns på riktigt kan höras. Att få något gjort är inte samma sak som att göra framsteg. Orden ekade - helt ur klang med sin omgivning - eftersom ingenting fanns där som stannade upp dem. All kommunikation går till kollektivet, där den samlade skaran långsamt lirkar individen ur en, genom samma hål som ångesten utnyttjar för att återigen bosätta sig på insidan. Utsidan känns främmande, overklig och de minnen vars resonans är oresonligt hög har egenskaper liknande bly. Att veta vad som inte är bra hindrar det inte från att hända.

 

Saknad och oro blandas med trötthet och motivationen tryter. Tankarna går sönder och skärvorna sprids över hela golvet, medan du sitter barfota i sängen och försöker komma vidare till nästa del av livet. Varför envisas du med att dela upp det? Floden låter dig inte glömma vad du sett uppströms - det följer dig genom forsarna. Dina behov kommer inte mötas, för det är inte du som styr strömmen. Det gör alla.