Would it matter?
Du får ta och bestämma dig nu, för ingen orkar med någon som velar. Du är din egen pest. Så fort något blir svårt, spränger du dig själv och påstår att inget hjälper, när det är du som skapat problemet själv. Har du ens tänkt på vad som händer när du slösar bort dagar på att göra ingenting, för att du tror att du behöver det? Du mår uselt och tar bort alla chanser till förbättring. Rationalisera du, och tänk att du behöver vila ditt sinne - vi vet båda två att det enda du gör när du är ensam är att trycka bort ditt sinne. Du vill inte tänka längre. Hur ska du då kunna komma någonstans, hade du tänkt? Jag vet att du inte har någon drivkraft kvar, jag förstår att det är därför du söker hjälp för allt det här. Men vill du verkligen ha hjälp? Tycker du att du förtjänar den? Tror du på att det egentligen kommer hjälpa?
Dina försök till förändring går ut på att ta bort det som är fel, som inte är bra. Du siktar inte särskilt bra, Charming... Kan du sluta förstöra dig själv, snälla?
Vi vet båda två att ångest inte fungerar så. Du har ju redan bevisat att retoriken inte fungerar. Varför envisas du med att använda den?
För att alternativet är att tvinga dig, och det klarar jag inte av att göra.
Konstigt... Det är inte var jag minns... Vad jag minns är du ganska bra på tvång...
Det var aldrig meningen... Jag visste inte...
Ursäkter hjälper inte... Inget kan gottgöra det du gjorde... Erkänn att din egen feghet och idioti har skapat den här känslan...
Det är sant... Du har rätt...
Kommentarer
Trackback
