Tankeskrift

Kaoset viner i luften och flammorna fladdrar. Allt för att det är något som inte händer. Förnuftet har flytt och tagit tålamodet med sig. Man kan se all kontroll snegla efter förnuftet och överväga att göra likadant, men istället väljer den att ta den enkla vägen. Världen tappar färg och förtvinar, eftersom tankarna beskriver den så. Men känslorna står inte att finna. De är gömda, medan medvetandet porträtterar cynism, i ett försök att hindra ångest gömd bakom kulisserna att beträda scenen och ta över. Skådespelet är inte övertygande, och den oönskade aktören gör entré, för att anta rollen som desillusionerad och dekadent. Nu väntar den stora scenen där medvetandet och känslorna måste förenas för att visa att ångestens roll är överflödig och att känslorna bör regera, trots otydliga direktiv. Tiden är för kort för att hävda att inget fungerar eller att tiden lika gärna kan ta slut.