Tankeskrift

Hur i hela friden hade du tänkt att det skulle kunna bli såhär? Det är klart att svaret är "inte alls". Du har sagt motsatsen till alla andra och under lång tid trodde du själv att det var så. En osanning är bara en lögn om man är medveten om att den inte är sann när man förmedlar den. Kan man klandras för att uttrycka vad man tror är rätt?

 

 

Ett fördrivet driv fyller dagarna med tomhet, för att funktionaliteten och intresset i det som brukade vara den vanliga rutinen har sinat. Så frågan återstår: vad är det jag vill, och varför har jag så svårt att arbeta mot det?

 

Släpp det. Bara släpp det. Lämna den här skärmen och fly någon annanstans. För det är väl ändå allt du vill just nu? Skriv en liten ynklig låt om tider som har flytt och kryp ihop i självömkan.

 

Det finns inte plats för det längre, för den behövs inte. Det är bara vanan som sitter kvar. Men den släpper nog snart, tror du inte?

 

En nypa salt eller två, det är väl allt som behövs, när såren redan har läkt och ärren börjar försvinna? Inte för att det syns här, förstås. Men denna plats har väl aldrig givit en riktigt rättvis bild av mitt mående? Mina tankar, möjligen - måhända också allt kaos. Risken för att liknande situationer kommer uppstå igen lämnar sig dock infinitesimala storheter.

 

Vi får väl se hur kaotisk framtiden blir.