Tankeskrift

Alla ord jag kan tänka mig skriva är omskrivningar av vad som skulle kunnat var sant om det hade varit det. Men nu är det ju inte så. Eller är det? Sanningen är vad man gör den till, på samma sak som att samma ord i följd kan vara lögn och sanning på samma gång. Ord kategoriserar och systematiserar det organiska och ökar alla kontraster, tills den den glidande skalan mest liknar en mängd trappsteg. Men nu råkar det vara så att man kan stå även på trappsteg nummer 4,72849551037.

 

Detta brukar förvirra folk, så det är lika bra att låtsas som att man står på ett av trappstegen, eller försöka hålla sig borta från att nämna trappan överhuvudtaget. Jag vet var jag står, och jag vet att jag trivs bra där. Vi får se om jag blir kvar där, eller om jag hamnar på andra femtiosjundedelar av trappstegen. Ingen vet vad som händer. Om det visar sig att jag ska stanna här länge, kanske jag kan tänka mig att avslöja var jag befinner mig.

 

Vad i ditt liv är relevant för omvärlden? Vilka delar av ditt liv känner du att alla behöver veta? Hur mycket skulle du gömma, om du fick välja själv? Har du tänkt på vad som skulle vara annorlunda? Hur påverkar det folk vet om dig deras beteende mot dig?

 

 

Ingenting behöver vara vad det verkar vara. Men det betyder inte att det inte är det. Hur ska då någonsin kunna bedöma något, om allt kan vara hur som helst? Det finns en anledning till att det inte går att skriva bedöma utan att det innehåller "döma".