I can't make it on my own

Orden fräter när besvikelsen rinner in genom örat. För ett ögonblick hatar jag dig. För jag vet att du har förstört det jag har jobbat på i över en vecka nu. Motivationen, Orken - All kraft jag skrapat från golvet, plockat med pincett, för att ha en chans att få upp farten igen - förgås i den ström av avsmak som når mig via telefonlinjen.
 
Jag vet att jag är svag för att jag känner mig svag, att jag inte orkar för att jag inte tror att jag orkar, att allt sitter i mitt huvud. Det gör det inte lättare att göra något åt det.
 
"Man behöver inte gå runt och ha ågren över allting".

Jag vet det. Jag vet bara inte hur man slutar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0