Tankeskrift

Tillbaka i ingentinget. Ett ensamt rum som ingen orkar ta hand om.

 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre.

 

Jag. Jag. Jag. För det finns ingen annan här längre. Mat, jobb, mat, sömn. En cykel som slutar med mer tomhet.

 

Det jag saknar mest är någonstans där jag kan må dåligt utan att känna mig som ett problem.

 

Om det fortsätter såhär kommer de kommande åren leda tillbaka hit.

 

Det är dags att börja klättra.