Tankeskrift

Nya kommentarer och en insikt om att "jag menade fel" faktiskt skulle passa in. För det jag egentligen trodde att jag aldrig skulle få svar på var vem/vilka som skrivit de anonyma kommentarerna. Det kommer troligen ta längre tid att hitta den kunskapen (vetskap?). Något jag däremot har fått veta är att det här inte har nått personen det handlar om. Antingen det, eller så förstod hon inte att det var henne det handlade om.

Idag är det hemmet som gäller. Ett hem utan golv. Men det är inte diskmaskinens fel att det hamnade vatten i golvet den här gången. Vi kan den här gången skylla på byggnaden själv, eller snarare på dem som byggde den. Hur som helst blir det återigen nyrenoverat. Det blev det i våras också. Pappa är inte glad.

Ännu en vänteperiod. Väntar bort förkylning och feber, på förklaringar till händelser jag inte förstår. Vad är det jag ska ha? Varför flyr du? Och vad har hänt med honom? Sjukhuset är kalt och utan själsig närvaro, sittande i en korridor, undrande var man får resultat från en lungröntgen, hur lång tid det kan ta och om han fortfarande är kvar där. Hans mor svarade när jag ringde. Jag fick inte veta vad som hade hänt. Eller så förstod jag inte. Träffade en lärare också, vars mamma hade fått en hjärtinfarkt. Inte kul.

Omedvetna handlingar skrämmer mig ännu mer. Plötsligt står jag där och undrar var chokladkakan jag hade i handen tog vägen. Den ligger i väskan. Jag har inte betalat för den än! Vad händer med mig?