The Aviator?
Minnen är aldrig som de från början var. Det vet du väl? Alla färger syns inte, men jag tycker mig alltid skymta någon i ögonvrån när överraskningar inte förstör något viktigt. Jag hoppas att det är ett steg som leder någonstans. Men det vet jag ju att allt gör. Så jag antar att jag hoppas att riktningen är positiv. Men om jag sitter mot betongväggen, kommer den där tystnaden följa med? Melankolin är självklar, men kanske skulle jag vilja slippa den där tystnaden. Om jag ens skulle få sitta där. Det var länge sedan det talades om ett annat liv där man är katt. Vad jag minns är inte mycket. Allt har flutit ihop till mer än ingenting.
Och vad ska hända när åkern blir kvar här ensam? Vem ska vandra där, när jag inte ens är kvar, än mindre du?
Det jag saknar är nog någon som får mitt huvud att trivas. För just nu spelar det ingen roll hur bra mina vänner är. Allt är bara kaos. Kaos jag inte ser. Kan jag få se kaoset igen?
It had to be you
Jag önskar att jag förstod, samtidigt som jag vet att jag om jag förstod hade önskat att jag inte gjorde det.
Snälla, gå inte. Inte du också.
Men å andra sidan, stanna inte kvar bara för att se på.
Men försvinn inte, för vad ska jag göra då?
Vart ska jag ta vägen?
Om jag är så klok, borde jag väl förstå livet?
Stäng av mitt huvud.
Det händer igen, men den här gången finns du inte kvar.
Någon.
Få mig att fungera.
För det tycks jag inte lyckas med.
I barely have the motivation
Inget finns kvar utom tomma skämt.
Det måste byggas nytt, nu när allt byts ut.
Och tydligen kommer jag aldrig ha såhär mycket tid, sa någon.
Rain
is it you I want
or just the notion of
a heart to wrap around
so I can find my way around?
Det syns väl inte att allt är som det är?
Substitute
Ett vapen avlossas i närheten. Det finns ingen riktig skrämsel, när ljudet efterföjs av fåglars flykt. Jag minns att jag grät, men känslan verkar nu falsk. Inget är längre verkligt.
I'll come back when you call me
No need to say goodbye
För känslor har aldrig riktigt kunnat lämna mig.
När vi bara snöar bort
Jag kommer aldrig glömma sommaren med Sommar, av samma anledning som jag aldrig kommer vilja glömma den. Livet kändes och jag glömde bort det viktigaste som blev sagt. Jag satt vilsen och tyst i ett nyfunnet sovrum, utan att känna mig förvirrad och allmänt dålig. Jag mådde bra, och chokladen smakade himmelskt. Spänningen i att fly hemifrån mitt i natten. Den mest fantastiska människan jag mött, fanns där och mötte mig i mörkret.
Och jag lyckades slänga bort det, på något sätt.
...but at least I feel something...
Varför kommer dessa ord nu? Bekräftelser på vad jag redan vet. Inbringa lite mer skräck. Kanske kan den också domna bort, för jag vill inte fly längre. Varför misslyckas alla försök att bryta mönstren? Eller har det redan gjorts? Var det bara jag som hade fått för mig att saker skulle förbättras? Frågan besvaras, med ett svar annat än det önskade. Och jag trodde jag hade hittat stabilitet. Var finns vännerna man ringer till mitt i natten? De som var där. Du minns det, eller hur? Jag påpekade symboliken i den första snön. Det är över ett år sedan nu. Och du finns kvar. Men inte just den här helgen. För jag vågar inte störa. Varför skulle jag vilja vara ivägen?
Jag saknar allt. Det är alldeles för mycket. Lär mig släppa taget. Stilla virvlar i mitt sinne är allt som syns när stormen härjar. Jag saknar dina kaosögon. Samtalen om allt det viktiga. Te ur kattmuggar och halvlösta pussel liggande på golvet, medan vi satt mot den kalla väggen och såg på film. Det som kom sedan blev tillslut bara kaos. Det förstörde allt, och jag kunde inte ens reagera. Men det som fanns där. Innan jag förstörde allt. Finns det kvar där? Finns du kvar, eller blir det bara diskussioner om mobiltelefoner? Om jag söker vännen jag mötte när jag inte förstod något - kan jag då finna dig? Eller är jag lika vilsen och hopplöst hoppfull som vanligt?
At least I feel something
Rösten ekar i örat. En portal förbi min egen gräns, långt bortom vad jag kan se. Misären är blott en svag förnimmelse, framkallad av det svaga ljudet bakom elektroniken. Vi har inte sett det, men det finns ändå där. Och galenskapen känner du till. Du förstår den, men kan ändå inte sätta dig i positionen. Var har du din sans, och fyller den den nytta du hoppas att den kan? På vilket sätt har du tänkt att betyda? Har också du misslyckats att tro, eller har du aldrig försökt? Har du insett vad som inte är ditt att välja, eller har du inte försökt välja alls? Syntetisera ditt syfte och minns det väl, eller glöm det och vittra med världen omkring dig, precis som de som minns.
Listen in silence
Ibland önskar jag bara att jag kunde ringa dig mitt i natten, sådär som du misslyckades med att göra. Jag vaknade den natten, medan du ännu fanns kvar.
Men jag har inget tydligt skäl, till skillnad från dig.
Where's the next disaster?
Väck kaoset igen. Du vet att du aldrig kan förlora den där känslan fullständigt. Den väcktes kanske inte av någon större anledning, men det var tydligt varför den växte. Allting är egentligen tydligt, trots att du inte lyckas förstå det. Och vad handlar egentligen om dig? Tro inte för mycket på vad du får för dig. Det är det beteendet du har klagat på hos andra under en tid nu.
Improbabilities
Vi gråter för sånt som aldrig hänt, när varlden egentligen inte längre känns. Men spelar det egentligen någon roll att ensamheten leder till inaktivitet och extrem melankoli. Dåliga matvanor i en värld där inget känns. Lögnen består, genom att inget uttalas. Osanningar som aldrig blivit sagda, men som ändå skapats. Antaganden och förhoppningar som på inget sätt infriats. Men sanningen kommer nå fram och förstöra allt som aldrig fanns och ta bort vad som aldrig skulle bli. Allt handlar om tid.
This must be it, welcome to the new year
Lukten av alkohol tränger igenom juicen, medan tangenterna diskret klickar - deras ljud dolt bakom en vägg av rytmiskt ljud. Nytt sällskap. Människor med vett, som levt sina liv och diskuterar i cirklar, för att också de lärt sig att tystnaden kan vara skadlig. Ingenting har egentligen hänt, men möjligheter visar sig ändå. Ett imaginärt slut och en fiktiv början på en verklighet som ingen kan garantera är verklig. Sök svar på vad som inte går att besvara, för så länge det finns frågor, finns det hopp. Förlora inte frågorna. Behåll och uttryck, möt teorier. Allt utom de absoluta svaren som kanske inte finns.
