Almost?

Det kanske inte är som det verkar.

Hur ser du mig? Vad säger dina ögon om jag lyssnar till dem?
Vilken blick har du reserverat för mina?


It's not that easy...

När dagen är bra och man tänker "bättre än såhär blir det inte idag", blir man ännu gladare när man får gå på konsert på kvällen.
När man är på konsert och inser att man vill stanna där i evigheter, är det dumt att sista bussen går så tidigt.
När busschauffören inte sitter i bussen, blir man glad över att man slipper betala för hemresan.
När någon annan påpekar bristen på kommentarer, är det svårt att ignorera bristen på bekräftelse.
När man tackas för att ens ord hjälper människor jag inte tänkt mig hjälpa, känns det ganska bra.
När man aldrig blir uppringd av en vän man kan tala om allt med, börjar man undra hur önskad man egentligen är.

Är jag lycklig? Deprimerad? Olycklig? Glad?
Livet är inte svartvitt.

Empty inside?

Jag har än en gång misslyckats med att låta bli att göra sånt jag inte borde. Men jag står ändå kvar, på något vis. Osäker på min egen vilja. Tvivlande mig själv. Tomma stormar rörande allt jag inte känner. Jag ser sanningen i dina ögon. Stormarna som inte ännu blåst. De stormar som kommer blåsa på grund av mig.

Se mig bara där jag står
och önska inget mer

He left...

Ingenting känns, förutom någon form av skuld. Som om jag borde känna något.

What I'm looking for are the answers to why these questions never go away

Is it you I want
or just the notion of
a heart to wrap around
so I can find my way around?

Outside

I will let you down
I will make you hurt


Helt säker på vad det skulle leda till. Ändå lät jag det ske. Ingen känsla. Måste ha en känsla. Ge mig ångest och förtvivlan. Letar fram ord från vad som känns som ett annat liv. Ord jag inte kan låta mig själv glömma. Saknar kaoset. Känslan av liv, i allt det hemska, som på något vis blandades med den tydligaste lycka jag någonsin känt. Det gick sönder långt innan jag såg det. Jag såg inget alls. Inget handlade om mig. Trots det var det bara mig jag såg. Det är bara jag som syns. Vär är du? När gick allt fel? Var det innan jag såg kaoset i dina ögon? När försvann du ur min sikt? Vad hände med mig?

It took the death of hope to let you go

Och där sitter någon annan och försöker nå hit. Det finns inget att nå.


What I'm looking for are the answers to why these questions never go away

Vad ser du i mina ögon?

Hur tror du jag ser dig?                  

                                 Förstår du mina handlingar?


                       Ser du tankarna bortom tankarna?

                                                                    Vad vet du om mig egentligen?

Vilken är min vanligaste känsla?                                             

                                                                                                                          Hur ofta får jag dig att anta?

Skulle du säga att du känner mig?                                                               

Fick jag dig att tvivla?                                                Tvivlar du lika mycket som jag?

I'm a creep

Osagda ord ekar i den tinande tundran. Tvivel rörande allt. Vad är det som känns? Osäkerhet och skuld. Dagen var precis vad jag behövde, på ett sätt. Ser du vad som sker härnäst?

"Vad gjorde jag den här dagen för ett år sedan?", fick hon dig att tänka. Är det inte uppenbart? Du har nått samma punkt än en gång, och du ser inte längre meningen med att fortsätta. Du ser allt det bra som går att nå, men vet att det inte blir ditt. Du har precis upplevt början och föreställer dig redan slutet. Du har egentligen redan upplevt det och väntar nu på att det ska ske. Väntar på känslan som redan svagt trycker inom dig. Du hinner alltid vänja dig vid känslorna innan de känns ordentligt. Tomhet är det som blir tydligast, när känslorna rör sig genom ditt undermedvetna.

life is bigger
it's bigger than you
and you are not me
the lengths that I will go to
ihe distance in your eyes
oh no, I've said too much
I've said it all

that's me in the corner
that's me in the spotlight
losing my religion
trying to keep up with you
and I don't know if I can do it
oh no, I've said too much
I haven't said enough

I thought that I heard you laughing
I thought that I heard you sing
I think I thought I saw you try

every whisper
of every waking hour
I'm choosing my confessions
trying to keep an eye on you
like a hurt, lost and blinded old fool
oh no, I've said too much
I've said it all

consider this
consider this hint of the century
consider this slip
that brought me to my knees pale
what if all these fantasies
come flailing around
and now I've said too much

that was just a dream
try
cry
why try?
that was just a dream
just a dream, just a dream...

Do you belong to a song?

Här börjar besvikelsen.
Här börjar skulden.
Eller så tvivlar jag för mycket igen.


I'm wronging rights

Ser förbi händelserna. Vad är sant? Vad består, och hur länge?

Think it all apart


Erase and rewind

Allting har redan ändrats, glöm vad jag sa.


Friends in qoutes?

Mina egna ord ekar i huvudet.

Ställ aldrig krav.

Men jag kräver inget. Jag bara undrar.


It's beginning to end

Det närmar sig slutet och jag vet inte hur jag kommer känna än, om jag ens kommer känna alls.

Reklam?

När jag är hemma själv äter jag lunch till frukost. Så om du vill ha ett ordentligt mål mat på en söndag klockan halv tio kan du ju höra av dig.


Do we imagine half of it?

Försvunna svar och ännu mer förvirring. Uttalade ord verkar leda till ännu mer förvirring. Precis när jag trodde jag förstod vad som kändes, verkade allt vända. Var står jag nu? Konstlat ljus och en värkande hals. Hemligheter i mitt medvetande, som rör sig för djupt. Hur gör man när man inte ens själv vet hur man känner? Lurar jag mig själv igen?

Where's the place for me?

Betydelse - har jag någon sådan?


This house is not a home

Du bor här jämt. Jag gör det då och då. Den här situationen uppstår sällan. Resultatet är dock alltid återkommande. Det har pågått så länge att jag inte längre vet hur det började. Någonstans blev det bara fel. Nu finns det aldrig ord när jag ska prata med dig. Argumenten försvinner i varje diskussion. Du förstår mig inte för att jag inte kan förklara mig ens om jag vill. Min tystnad gör dig galen och orden jag säger gör dig besviken.

Tillfälliga lösningar på mer långvariga problem. Allting fortsätter.


Uncertainty

Att inte veta kan vara hemskt.

Like that, you say?

Såhär och såhär, ungefär.

If I can pretend I don't depend, I can deny, deny denial

För det känns som att det blir fel intryck när man läser här.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0