Outside
I will let you down
I will make you hurt
Helt säker på vad det skulle leda till. Ändå lät jag det ske. Ingen känsla. Måste ha en känsla. Ge mig ångest och förtvivlan. Letar fram ord från vad som känns som ett annat liv. Ord jag inte kan låta mig själv glömma. Saknar kaoset. Känslan av liv, i allt det hemska, som på något vis blandades med den tydligaste lycka jag någonsin känt. Det gick sönder långt innan jag såg det. Jag såg inget alls. Inget handlade om mig. Trots det var det bara mig jag såg. Det är bara jag som syns. Vär är du? När gick allt fel? Var det innan jag såg kaoset i dina ögon? När försvann du ur min sikt? Vad hände med mig?
It took the death of hope to let you go
Och där sitter någon annan och försöker nå hit. Det finns inget att nå.
What I'm looking for are the answers to why these questions never go away
Hur tror du jag ser dig?
Ser du tankarna bortom tankarna?
Vilken är min vanligaste känsla?
Hur ofta får jag dig att anta?
Skulle du säga att du känner mig?
Fick jag dig att tvivla? Tvivlar du lika mycket som jag?
I'm a creep
"Vad gjorde jag den här dagen för ett år sedan?", fick hon dig att tänka. Är det inte uppenbart? Du har nått samma punkt än en gång, och du ser inte längre meningen med att fortsätta. Du ser allt det bra som går att nå, men vet att det inte blir ditt. Du har precis upplevt början och föreställer dig redan slutet. Du har egentligen redan upplevt det och väntar nu på att det ska ske. Väntar på känslan som redan svagt trycker inom dig. Du hinner alltid vänja dig vid känslorna innan de känns ordentligt. Tomhet är det som blir tydligast, när känslorna rör sig genom ditt undermedvetna.
life is bigger
it's bigger than you
and you are not me
the lengths that I will go to
ihe distance in your eyes
oh no, I've said too much
I've said it all
that's me in the corner
that's me in the spotlight
losing my religion
trying to keep up with you
and I don't know if I can do it
oh no, I've said too much
I haven't said enough
I thought that I heard you laughing
I thought that I heard you sing
I think I thought I saw you try
every whisper
of every waking hour
I'm choosing my confessions
trying to keep an eye on you
like a hurt, lost and blinded old fool
oh no, I've said too much
I've said it all
consider this
consider this hint of the century
consider this slip
that brought me to my knees pale
what if all these fantasies
come flailing around
and now I've said too much
that was just a dream
try
cry
why try?
that was just a dream
just a dream, just a dream...
Do you belong to a song?
Här börjar besvikelsen.
Här börjar skulden.
Eller så tvivlar jag för mycket igen.
I'm wronging rights
Ser förbi händelserna. Vad är sant? Vad består, och hur länge?
Think it all apart
Erase and rewind
Allting har redan ändrats, glöm vad jag sa.
Friends in qoutes?
Mina egna ord ekar i huvudet.
Ställ aldrig krav.
Men jag kräver inget. Jag bara undrar.
It's beginning to end
Reklam?
När jag är hemma själv äter jag lunch till frukost. Så om du vill ha ett ordentligt mål mat på en söndag klockan halv tio kan du ju höra av dig.
Do we imagine half of it?
Where's the place for me?
Betydelse - har jag någon sådan?
This house is not a home
Du bor här jämt. Jag gör det då och då. Den här situationen uppstår sällan. Resultatet är dock alltid återkommande. Det har pågått så länge att jag inte längre vet hur det började. Någonstans blev det bara fel. Nu finns det aldrig ord när jag ska prata med dig. Argumenten försvinner i varje diskussion. Du förstår mig inte för att jag inte kan förklara mig ens om jag vill. Min tystnad gör dig galen och orden jag säger gör dig besviken.
Tillfälliga lösningar på mer långvariga problem. Allting fortsätter.
Uncertainty
Like that, you say?
If I can pretend I don't depend, I can deny, deny denial
I find it kind of funny, I find it kind of sad
Glimtar av vad som kunde ha blivit och minnen av vad jag inte fick. Men som vanligt finns det bara mig att skylla. Ingen idé att skylla på föräldrar eller vännen som slog mig i ansiktet och sa att han hatade mig. Fullt medveten om att det jag har är mycket bättre än det jag haft, men trots det känns det sämre. Ser allt jag inte fick, det jag inte kommer få, medan allt det jag faktiskt har verkar glida iväg. Inte längre ork att fortsätta på samma vis. Alla ses med samma ögon. Falska känslor avslöjar bristen.
if I can pretend
I don't depend
I can deny, deny denial
Väntar på flykten. Än mer väntan i ett liv som så många säger är för kort.
"Are you listening to anything I've said?"
Önskningar om sådant jag själv inte styr och en stilla undran om vad som händer. Reflektioner som leder till bekräftelsen av att jag är ovan vid att ha denna mängd vänner. Men det fungerar åt båda hållen, och jag undrar ett ögonblick om den kvantitet jag upplever sänker min egen kvalitet som vän. Mobilen förmedlar att jag missat något. Tar igen det vid hemkomsten. Men är det tillräckligt? Hur ofta talar du med din bästa vän?
Som om jag stängt in mig igen. Klarar mig som vanligt utan ansträngning och avundas dem som tvingas försöka. Resultatet är meningslöst utan ansträngningen. Och på något vis är det svårt att motivera sig till att försöka.
I barely have the motivation
Medveten om sådant som aldrig nämnts, men som borde ha börjat märkas. Ett inlåst svek. Något som dras ut på - fördröjning av det oundvikliga. Lever än en gång på antaganden. Stela konversationer och delad tystnad. Är det bara jag som ser det som ett problem? Som om jag försöker för mycket, utan att egentligen göra något. Tillfällig motivation leder bara till problem. Osäker på min egen betydelse. Undrar om den kommer minskas nu. Troligen.
Många känslor som knappt känns. Osäker på vem som framkallar vilken känsla, men säker på att ingen av känslorna är stark nog för att klara sig. Levt utan känslomässig förstärkare i snart ett halvår nu. Börjar tro att något kommer förändras ganska snart, men vet inte vad eller hur. Eller hoppas jag bara på det? Gick inte allt sönder förra våren? Åtminstone den delen? Inga svar finns än. Kanske kommer de skapas senare.
it's not much to talk about
I've got so much to talk about
but I don't want to let you down
"Restaurangen är stängd."
För det är tydligen viktigare att jag äter på rätt tid än att jag äter.
Men det är väl ändå till största delen mitt fel.
What came first - the music or the misery?
Det känns som att jag vet...
In the truest part of our hearts, everybody's afraid
Det kanske inte var meningen att jag skulle få såhär mycket tid att tänka.
I'm trying not to be worthless
Att veta varför hjälper inte alltid.
Nothing seems to go away, over and over again
"Ni ska..." Orden ekade i mitt medvetande, för att jag kände att de klingade fel. För man kan väl inte tvinga någon på det viset? Inga omständigheter fanns, bara ett "ska" som flög genom luften. Man kan inte tvinga folk. Kräv aldrig något från någon alls. Eller? Är det jag som tänker konstigt?
Sittande på bussen hör jag att någon gjort slut med någon annan och tydligen kommer de inte så bra överens. Plötsligt hör jag: "han har ingen rätt att hata mig". Här tänker jag låta folk lämna sina åsikter om detta och även frågan över.
En aning tydligare än vanligt?
Och ändå är det annorlunda på något vis.
Nothing seems to go away, over and over again
I even doubt tomorrow will be as easy as it was
Mutual silence brings me down.
Can't you break it, make a sound?
En onsdag tänkt till glädje leder till ett nytt sätt att se på en detalj ur en svunnen tid. Ljud som väcker minnen. Där allting skrevs ned och inget kunde förhindras. Tankar som nu är ett år gamla, fästa i ord som hördes i onsdags, efter att ha slumrat i vad som känns i en evighet.
this is what I want
look at what it did to me
this is what you want
this is what you get instead
Osäkerhet och förvirring. Men det löser sig kanske. Fortsatt tvivel i min värld. Tvivlar på känslorna som finns överallt och på orden som kommer ur min mun när jag talar som om jag vet mer än jag gör.
I even doubt tomorrow will be as easy as it was
